Programbortförklaring
Naturen – ständigt ett steg före våra vildaste beräkningar – förenklas med gräsklippare och gärdas in i rutor (den som använder linjal får skylla sig själv), systematiseras uppifrån (anarkister får hoppas att jag tar fel) och tillåts existera, för en stund. Men redan i den moderna estetikens urkund, Kants tredje kritik, står hon att finna såväl i fysis (de svindlande fjällen, åskvädret, big bang, little bang) som i geniet och idioten, den opolitiske livsnjutaren. Och kulturen, den mänskliga fågelsången? Vi kan ställa upp modeller för det spretigt oregelbundna, eller lämna modellerna på kontoret och ge oss in i snåret. Man ska fråga sig – men är det verkligen (natur)vetenskap, är metoderna sunda? Naturligtvis inte; det lönar sig inte att bortförklara fenomenen.
Eller motivens återkomst.
Vissa typer av matematik hör inte hemma i denna dimension.
(~ 2011)
© Risto Holopainen 2021