Namnet, The Tesselation Problem, borde naturligtvis bytas ut mot Dadaistisk Monumentalfunktionalism, eftersom en civiliserad kultur kräver av sina medlemmar att de håller efter sina åtbörder. De kan inte alltid ocensurerat säga vad de tänker - dit hör sådant som lycka, kåthet och likgiltighet inför andra.
Hur fungerar människorna? Deras ständiga krig? Vapen (blommor utav stål) och åsikter (piskrapp + grus). Varför försöka vara social? Och bakom denna lögn behovet av att ständigt vilja veta bättra. Stycket flyr helt enkelt från sig själv, eller snarare "väljer" det att fly från sig själv. Det är bra. (Paglia lyckas bättre fånga vad jag är ute efter när hon talar om mannen som the divine boy: någon sorts spåkonst i inälvor.) Tack vare det blir minus inte ett stycke som skjuter upp något till morgondagen. Här är man ständigt närvarande.
Det första ord jag kommer att tänka på är vatten (friskt källvatten) som är belyst underifrån av torkad kåda. Men någonting obestämt lever i vattnet... En riktning, som vi väntat på och som tycks vilja oss något - där Markus är ett lejon, men också en djävul, som höjer tankarnas hastighet. Verkligheten bär inom sig en föreställning om det overkliga, och det overkliga har i detta samma tyngd som det verkliga.
Ibland stöter man på stycken som stimulerar minnet. Skisser till Prosit är just ett sådant stycke. Jag minns till exempel att jag ofta stött på kvinnor som efter någon timmes fingrande helt släppt ut håret - särskilt under sommaren. Jag har inte behövt säga mycket till dem. De har talat om än det ena än det andra. Mot kvällen har jag brukat försöka svara så nonchalant som möjligt; att jag är väl förtrogen med allt de säger och att jag förstår att de egentligen talat om döden.
När jag hör orden "variasjonar over ei stille" vore det
som om en rakkniv drogs över mina ögons månar. Den nya
blicken riktas mot stjärnbilder som Vågen och Stämgaffeln.
Jag ställer mig frågande till det ständigt öronbedövande havsbruset i fjärran. Mina fingrar drar sakta genom den kyliga natthimlen.
(1. Krumeluren Paul Leataud åt dagligen fyra potatisar.
2. Djävulen - en varelse som är mäktigare än den
tölpaktige Gud.
3. All musikkonst är ett svineri.)
Carl Fredrik Larsson
(1) Studie: en elektroakustisk sådan, från 1995.
(2) minus (1997) är en slagverkskvintett.